Hastighetsöverträdelse, eller fortkörning, är det vanligaste trafikbrottet idag, men brottets historik i Sverige visar att det inte alltid varit så. För drygt 100 år sedan var det förbjudet att köra fortare än 10 km/tim. Men bara några årtionden senare avskaffade man hastighetsbegränsningar helt.
Denna artikel är en historisk tillbakablick. För fullständig information kring fortkörning och återkallelse, gå till vår sida om fortkörning som beskriver spärrtider, böter, osv.
Historik bakom Hastighetsöverträdelse
Hastighetsöverträdelse är inget nytt fenomen. Redan 1907 införde man generella hastighetsbegränsningar i Sverige som stipulerade att man, i tätort, ägde rätt att köra i en högsta hastighet om 15 km/h på dagen och 10 km/h efter solens nedgång. 1923 höjdes hastighetsbegränsningen till 35 km/h i tätort och 45 km/h utanför tätortsbebyggelsen.
1930 avskaffade Sverige helt hastighetsbegränsningarna och man formulerade sig istället att man inte skulle hålla högre hastighet än att man kunde stanna inom den vägsträcka man kunde överblicka. Hastighetsöverträdelse kunde man emellertid ändå åka fast för, förtäljer historik, särskilt om man orsakat en olycka på grund av hastigheten.
1955 återinförde man hastighetsbegränsningarna i tätorter med en hastighetsbegränsning om 50 km/h. Ytterligare en lagreglering samma år, medförde ett krav på att personbilar skulle inneha hastighetsmätare.
1970 införde man kravet att hastighetsmätare även skulle innefatta motorcyklar. På landsvägar var det fortsatt förarnas eget omdöme som satte gränsen med undantaget av diverse tillfälliga hastighetsbegränsningar vid högtrafik under sommarmånader.
Först i samband med högertrafikomläggningen 1967 blev hastighetsbegränsningar permanentade på våra landsvägar förtäljer historik, varpå brottet hastighetsöverträdelse blev vanligare.
Hastighetsöverträdelse, från historik till nutid
Under året 2010 fick ungefär 190 000 bilförare fortkörningsböter i Sverige. Den siffra som stadigt minskat de senaste åren. Under 2015 bötfälldes drygt 140 000 bilförare för hastighetsöverträdelse. Anledningen till det minskade antalet tror man framförallt vara att polisen inte gjorde lika många kontroller som tidigare. I tillägg är bilförare medvetna om var de stationära hastighetskamerorna finns och i viss utsträckning även maskerar sina ansikten.
